Konstfack Degree Exhibition 2015 / Vårutställning 2015


Master  •  InSpace  •  My Adamsson

My Adamsson


My Adamsson
b. 1988, Sweden

The New Story of Telefonplan's Subway Station

Everyday life and how people are controlled by habits is something that interests me. That we tend to move in the same patterns and in the same places day after day. After a while we have seen a place enough times to no longer discern what it looks like, it´s just there. Norms are created in specific places and we start to act accordingly. The subway station is one of these places. It’s a place in the city that we have to share with each other. Some people spend a few minutes there while others spend larger parts of their day. Most people just rush through without reflecting. What would happen if the subway station one day didn´t look the way we are unconsciously used to? In my utopia, light breaks into places that usually rest in shadows, forgotten rooms are opened up and utilised. The space gets new life.

The New Story of Telefonplan's Subway Station

Det vardagliga och hur vi människor styrs av vanor är något som intresserar mig. Att vi tenderar att röra oss i samma mönster och på samma platser dag ut och dag in. Till slut har vi sett en plats så många gånger att vi inte längre reflekterar över hur den ser ut, den bara är. Normer skapas kring platser och vi anpassar oss efter det. Tunnelbanestationen är en av de platserna. Det är en plats i staden vi måste dela med varandra. Vissa spenderar några minuter om dagen där, andra stora delar av sin dag. De flesta rusar igenom utan att reflektera. Hur stor roll spelar dessa platser egentligen? Vad skulle hända om tunnelbanestationen en dag inte såg ut som det vi omedvetet förväntar oss att den ska göra? Min utopi handlar om hur ljus börjar sippra in i det annars mörka, att glömda rum öppnas upp och börjar användas. Platsen får nytt liv.