A weather stick consists of a pine branch stripped of bark and needles, it will adapt to its surrounding climate by reaching upwards as the relative air humidity rises and bend towards the ground as the level of humidity decreases. Traditionally it is put upside down when placed on its favoured location, mirroring the current weather by displaying a low posture of hopelessness as it rains and reaching toward the sun with joy as the weather clears.
I seek to use the gentle sway of the weather stick to make a space that carries a climatic sensitivity, a shelter that adapts its transparency and porosity as the weather changes. A space which proposes a utopian wish for an architecture more aligned with the asymmetric conditions of the shifting weather. A quiet resistance against the current hegemony of interiors where the climate is isolated, lukewarm and static. A small step away from the tendency, where we spend our time in monotone interior climates on a planet where the exterior climate is turning more extreme by each day.
En väderpinne består av en avskalad grangren som anpassar sig till det omgivande klimatet genom att sträcka sig uppåt när luftfuktigheten stiger och böja sig neråt när luftfuktigheten minskar. Traditionellt placeras den uppochner när den spikas upp på utvald plats. Därigenom speglar den det rådande vädret med att uttrycka en hopsjunken hopplöshet när det regnar och sträcka sig självsäkert mot solen när vädret klarnar.
Jag försöker använda väderpinnens stilla svaj för att skapa en plats som har en känslighet för det rådande klimatet. Ett skal vars porositet och transparens växlar med vädret. En rumslighet som förmedlar en utopisk önskan om arkitektur i balans med de ständiga växlingarna i jordens atmosfär och som gör ett lågmält motstånd mot den rådande hegemonin av interiörer vars klimat är isolerat, statiskt och ljummet. Ett litet steg åt sidan från tendensen där vi lever i allt mer monotona inomhusklimat på en planet vars klimat blir allt mer extremt.