Konstfack Degree Exhibition 2015 / Vårutställning 2015


Bachelor  •  Ceramics and Glass  •  Ulrika Barr

Ulrika Barr



Det som bubblar under ytan

For me, creation – the fruit of the hand’s labour – is paramount, and glass is my material and my means.

Handicrafts have the most amazing ability to explore and communicate all that we carry within us. They help us highlight and visualise the problems of our society.

People’s skin is shaped and affected by the expectations of the surrounding world, but what is happening inside people’s souls and minds? I want to visualise what someone goes through, both physically and spiritually, as a person who is unwillingly childless. The road is paved with physical/psychological strains and great pain, partly due to the extensive treatments, but also due to the existing social norms.

Involuntary childlessness affects all walks of life; men and women, same and different sex relationships as well as those who “have not met ‘the one’.” I believe in the strength and the power of engaging in open dialogue about our most sensitive topics and personal situations. Stop living in the shadows of society; dare to show your pain and your grief in order to work through it, grow, and move on.

Det som bubblar under ytan

Skapandet, handens görande är för mig det primära och glaset är mitt material och medium.

Konsthantverket har de beundransvärda förmågorna att utforska och förmedla det vi bär inom oss. Den hjälper oss belysa och visualisera våra samhällsproblem.

Människans skal formas och påverkas av omvärldens påtryckningar, men vad sker i själ och psyke? Jag vill visa vad hen går igenom rent kropp- och själsligt under resan som ofrivilligt barnlös. Denna väg kantas av fysiska/psykiska påfrestningar och stor smärta, dels är det omfattande behandlingar, men också rådande sociala normer.

Ofrivillig barnlöshet drabbar alla samhällsskikt; män som kvinnor, sam- och olikkönade relationer och exempelvis de som ”inte träffat den rätte”. Jag tror på styrkan och kraften i att föra en öppen dialog om våra känsligaste ämnen och personliga levnadssituationer. Sluta leva i skuggan av samhället, våga visa smärtan och sorgen för att bättre kunna bearbeta dem, växa och gå vidare.